DEEP PURPLE - RECORD WORLD SPECIALUTGÅVA 1976

Den 5 juni 1976 släppte den amerikanska branschtidningen Record World ut ett nummer där en bilaga om Deep Purple var med. Det är en unik inblick i hur stora Deep Purple faktiskt var på den tiden, och extra intressant blir det då vi idag vet att bandet redan splittrats då killarna i bandet gjorde dessa intervjuer, men det visste bara David Coverdale, Jon Lord och Ian Paice (och deras managers) om då den här utgåvan sattes ihop. Men låt oss kolla in tidningen uppslag för uppslag, det här är rockhistoria.

Sidan 2-3 / Lite trevlig art med fjärde uppsättningen på sidan 2, med en ganska schysst logga. På sidan 3 inleds en intervju med Jon Lord. "Jag hoppas att allt det vi har uppnått kommer att hjälpa alla i bandet, och alla som har varit med i bandet, i framtiden".

Sidan 4-5 / En av deras två managers, John Coletta, intervjuas på sidan 4. ""Come Taste The Band"? Du har direkt ett problem, med en Amerikan, då denne för första gången ska injecera sin stil i Purple. De accepterade det och försökte göra det bästa av situationen. Det kunde ha varit mer Purple, men det var bra. Jag tror att nästa kommer att vara mer Purple. Det är klart att har du en ny medlem så vill du inte döda hans entusiasm. Han är full av idéer och de försöker att möta honom och ge honom den frihet han behöver så att det kommer in nytt liv i hela grejen". På sidan 5 har vi en annons från Warner Bros. Records i Amerika.

Sidan 6-7 / På det här uppslaget har vi intervjuer med Bruce Payne (agent), Ian Paice, John Craig (publishing), Pete Makowski (brittisk journalist) och Tony Edwards (manager). Bruce Payne blev bandets manager då de återförenades 1985, här berättar han att ett besök med Deep Purple i Moskva låg på bordet 1976 (vilket skulle ha betytt att Purple skulle ha blivit det första västerländska bandet att spela där om det hade blivit av). Ian Paice hade sina egna funderingar. "Jag tror att vi behöver ta det här till ett nytt plan. Vi borde koncentrera oss på att spela in plattor. Jag kan känna att Purple, hittills, mest uppnått det vi velat live. Det vore skönt om vi kunde ta ett par år och bara spela in nytt material". Tony Edwards om bandets paus. "Just nu jobbar alla i bandet på individuella projekt men jag har alltid tyckt att soloskivor och andra aktiviteter har hjälpt till att bygga en mystik kring bandet hellre än att det varit något negativt". Pete Makowski från Sounds om den nya sättningen. "Det nya bandet är bra men de måste få tid att bygga upp det så de måste hålla ut. Bolin behöver få etablera sig, han befinner sig i en sjuhelsikes position". På högersidan ser vi också en annons från EMI i Italien med rubriken "Italy Taste The Band".

Sidan 8-9. Tommy Bolin intervjuas på sidan 8 och det är uppenbart att samtalet ägt rum efter de konserter som blev bandets sista, och att budet om splittringen inte nått honom. "Det gick extremt bra i Amerika, det var den bästa turnén på länge. Bandet lät väldigt bra varje kväll". På sidan 9 ser vi en annons från Thames Talent och Bruce Payne.

Sidan 10-11 / David Coverdale intervjuas på sidan 10 och eftersom han lämnat bandet, men lovat originalmedlemmarna att inte tala om det innan de beslutat sig för hur de vill gå vidare, så fick han kompromissa då han gjorde den här grejen. "Då Tommy levererar är han utomordentligt bra. Hans problem är att han har ersatt andra och det är en börda för honom. Vi ville ha honom och det är naturligtvis svårt att ersätta någon som Ritchie Blackmore. Jag är väldigt nöjd med "Come Taste The Band", den kändes som en logisk uppföljare till den första skivan som Glenn och jag gjorde". David talar sig också varm om sin planerade soloskiva och att han ville ha Tony Ashton på den, denne gick dock till Jon Lord och Ian Paice istället. På sidan 11 ser vi en annons med alla bandets skivor.

Sidan 12-13 / På det här uppslaget ser vi intervjuer med Roger Glover och producenten Martin Birch samt en annons från EMI i Skandinavien. Roger Glover om att se bandet efter sin tid med dem. "Det är inte så konstigt längre. Jag gick och såg dem några månader efter min tid med dem och det kändes för jävligt. Jag blev deprimerad. Det kändes fel att se någon annan på min plats däruppe och att publiken älskade det, och så sitter man själv där backstage. Jag såg dem igen nyligen på Wembley och det var inte så farligt längre. Det oroade mig inte längre, inte ens då de framförde "Smoke On The Water", vilket är en låt som ligger nära mitt hjärta". Martin Birch talade om nästa album. "Vi hade studiotid planerad för ett nytt album men det har ställts in, eller alla gånger flyttats fram, så jag antar att de vill vänta lite. De har precis avslutat en omfattande turné, en av dem ska gifta sig och det sker en del saker. Jag tror att de vill ha en chans att komma till ro, och ge sig själva en chans att komma fram till hur de vill ha det framöver".

Sidan 14-15 / Mittuppslaget. Till vänster en diskografi och till höger en annons om familjens publishing.

Sidan 16-17 / Intervju med turnémanagern Rob Cocksey samt en helsidesannons från EMI med huvudtexten "There are still a few people who haven´t heard of Deep Purple" med en grupp kinesiska soldater i fokus. Den här annonsen rippades uppenbarligen för omslaget till bootleggen "On The Wings of a Russian Foxbat" (inspelad i Los Angeles) som dök upp en tid senare. Rob Cocksey backade upp bandet 100%. "Tommy har adderat en helt ny dimension till bandet. Han är en väldigt bra låtskrivare. Om du tittar på albumet så ser du att han skrev sju eller åtta spår av 10, han var involverad i 80% av skivan. Det är fräscht, det är inte det gamla Deep Purple - vi försökte aldrig att göra det till det gamla Deep Purple. Det ger det en ny dimension, det uppdaterar hela grejen. Det går förstås inte hem hos de gamla hardcore fansen men det är anledningen till att det fortfarande går så bra".

Sidan 18-19 / Intervjuer med Ian Gillan och folk på deras amerikanska skivbolag Warner Bros. samt tysk annons. Lou Dennis på WB om bandets kassett försäljning. "Album som "Machine Head" och "Made In Japan" fortsätter stadigt att sälja. För varje 100 LP´s som går ut så säljer de också 60 till 70 kassetter. Lägg till att "Smoke On The Water" är den största singeln vi har och du måste medge att Deep Purple har mycket att komma med".

Sidan 20-21 / Intervju med Graham Nolder (marknadsföring), faktaruta om Ritchie Blackmore och ett par annonser. Den längst till höger från Garry Van Egmond & David Trew är roligast. De tackar för 10 utsålda konserter i Nya Zeeland och Australien (vilket var första delen av Purples senaste sväng).

Sidan 22-23 / På sidan 22 avrundas några av intervjuerna och på sidan 23 inleds en intervju med Glenn Hughes och vi hittar också igen en annons från Universal Songs i Nederländerna. Glenn om Tommy Bolin. "Han har spelat med oss i sex månader nu. Han är verkligen en gitarrist, hans spel påverkas av det som hänt under dagen. Om han går på efter en dålig dag så kommer han att känna av det. För mig är Tommy Bolin den bästa gitarristen i världen. Igen, han har sina svåra dagar, men man måste beundra honom för att han försöker att göra sitt bästa även då han inte mår så bra".

Sidan 24-25 / Här hittar vi intervjuer med Richard Bagehot (advokat) och Baz Marshall (ansvarig för bandets utrustning och crew) och en fantastisk annons från EMI i Holland som tackar för 250.000 sålda exemplar av "Come Taste The Band". Baz Marshall om bandets ökända volym. "Purple har ett rykte som att vara det mest högljudda bandet i världen och senast vi var i England så var myndigheterna på plats och mätte volymstyrkan. På Wembley mätte man upp ljudet till 170 respektive 111 decibel på olika ställen. Folket absorberar mycket av det. Vi hade en större anläggning i Amerika. Standardanläggningen är på 25,600 watt men hur mycket av det som används beror på stället. På ett ställe som Boston Theatre använder vi kanske två tredjedelar, man tar det som det kommer. Utrustningen räcker för Madison Square Garden".

Sidan 26-27 / Här avslutas några av intervjuerna och på högersidan hittar vi en intervju med Bill Reid (revisor) och en annons från Festival Music (Nya Zeeland & Australien). På frågan om Purple sett sina bästa dagar svarar Bill Reid. "Då bandet ersatte Ian Gillan och Roger Glover gick det neråt ett tag, tills de byggde på ryktet igen med "Burn", som har sålt väldigt bra". "Om ett år kan de vara större än någonsin. Se på den samlade volymen av erfarenhet. Den är fantastisk".

Sammanfattning

Jag har alltid hävdat att man splittrar inte ett så här stort band om det inte finns rejäla anledningar för det, och det gjorde det förstås 1976 då David valde att kliva av direkt efter konserten i Liverpool den 15 mars. Det tog ett drygt kvartal innan världen fick reda på det och det var under den perioden som den här bilagan till Record World kom ut. Den primära anledningen var ett eskalerande drogmissbruk från två av medlemmarna (Tommy Bolin och Glenn Hughes) och Tommy avled som ni vet den 4 december i Miami det året av en överdos. Hade Deep Purple funnits då hade det lika gärna ha kunnat ske efter en konsert med dem någonstans, så David visste nog vad han gjorde. Men han tog en sjuhelvetes risk då han lämnade Deep Purple, och satte igång en egen karriär från klubbnivå med det som kom att bli Whitesnake.

En detaljerad intervju om detta finns att läsa i DEEP PURPLE FOREVER nr 27, där David själv går igenom det som skedde då. Det är en av mina bästa intervjuer tycker jag.

Michael Eriksson (april 2010).

TILLÄGG

Drew Thompson upptäckte den här sidan och kontaktade undertecknad, som med hjälp av Staffan Eriksson scannade av denna utgåva - vilket sedan gick ut i maj 2011 i faksimilutgåva till DVD/CD versionen av "Phoenix Rising" (en Deep Purple dokumentär om MK4). Drew nämnde att Deep Purple´s gamle manager, Rob Cocksey (som avled inte långt senare), även varit inne på den här sidan och kikat, och kommenterat att det var kul att se utgåvan igen efter alla dessa år. Trevligt

Michael Eriksson (maj 2011).